{BeatriceLinneaElisabeth}

Jag blir så fruktansvärt jävla piss förbannad på dej...

Du kom in i  mitt liv igen, förändrad åt det bättre, trodde jag.... När vi va små vare du o jag. Vi. Fanns inget annat än Vi. Fast jag vet inte om man fortf. kan säga att jag älskade dej... Du fick/får mej inte att känna samma känsla som mina RIKTIGA VÄNNER får... Sen gled vi ifrån varrandra. Vi snackade inte på flera år... från varje dag till inte alls. Sen för nåra månader sen nu, så återfick vi kontakten o började ses igen. Jag trodde att du verkligen hade förändrats o va den person jag önskade att du va för 10år sen. Du verkade va så förstående o verkligen fattade hur jag kände den här gången, att jag tyckte det va piss-jobbigt o visste/vet inte vad, elr om jag ens kunde göra nåt åt det...

Du fick EN chans till att "bekräfta" att du verkligen hade blivit så bra som det verkade. Dina dåliga bortförklaringar gör mej bara mer förbannad, förbannad för det du gjort o mer förbannad över att du ljuger mej rätt upp i fejset, skyller ifrån dej o dessutom gör nåt mot mej du själv blivit utsatt för. Nu räcker det!

 Du fattade verkligen inte ett piss! Du förstog ingenting! Nu har du verkligen sabbat alla chanser... 
Johanna, det här är för svårt att bara ignorera... Rädd att det här va DET!