{BeatriceLinneaElisabeth}

Jag hatar att vara förvirrad, att inte veta vad som precis komma skall...Att inte veta hur jag (eller du) känner eller att inte veta om det verkligen är något som jag vill, eller om jag senare kommer få ångrat. Även fast jag vet att på ett eller annat sätt så löser det sig, men eftersom jag inte vet vilket "ett eller annat sätt"- det kommer lösa sig på, så oroar jag mig ändå. Jag hatart! Jag kanske är bra på att dölja att jag innerst inne har 8977 saker som jag oroar mig över och lyckas få alla att tro att allt är toppen! Och det är isåfall bra&skönt... Vill inte att folk som egentligen inte bryr sig ett skit utan bara är så jävla nyfikna på allt skvaller om allt och alla helt plötsligt "finns" för mig eller helt plötsligt "älskar mig". Dem kan ta sig i brallan för de som verkligen bryr sig, de vet precis vad som händer i mitt jävla cp-huvud! Och de vet att jag inte vill ha massa jävla sympati och sånt shit! Det mår jag inte bättre av så ingen idé att ödsla tid på sån skit....