nu ska jag leva livet, jag leva livet

När jag gick ut genom dörrarna när klockan slog 14.00 svävade jag på små rosa moln. Det regnade som aldrig förr och det blåste värre än Gudrun. Men inte ens det gjorde mig på sämre humör. Jag behöll mina moln hela kvällen. Jag har de fortfarande och jag har inga planer på att låta de försvinna. För just nu känns allt så lätt. Så lätt att jag knappt tror det är sant!
Kommentarer
Trackback